Klockan är fyra och tanken att gå och lägga sig har inte slagit mig förens nu när DN dimper ner igenom brevinkastet. Varje kväll man kommer hem ifrån jobbet så går man på högvarv och då är det svårt att somna. Så det blir lätt att man sitter ett par timmar till och pysslar med något rogivande. Ikväll har jag börjat sticka igen. Stickat och lyssnat på Bo kaspers. Man har ganska mycket tid att tänka och fundera. Fasiken vad ensamt det har blivit sen jag flyttade. Jag har iof aldrig lidigt av att vara ensam men det känns ändå som om det vore bättre på något sätt att ha någon att dricka te, whatever, med på fritiden. Just nu så är det bara en samkväm mellan mina prylar och mig.
Jag känner verkligen för en promenad nu. Luften i lägenheten känns ovanligt tung.
Och så här känner jag bara av att höra DN dimpa ner på golvet i hallen.
Jag kan tänka mig att det kan vara lätt att fasta i sin självömkan. Måste verkligen sluta söka skäl till att tycka synd om mig själv. Ett steg på vägen vore ju att inte höra den förbenade DN eka emot golvmattan.
No comments:
Post a Comment