Idag hände en knasig grej på jobbet.
Nej, jag fastnade inte i hissen igen. Åkte inte den hissen idag. Inte det att jag inte vågade utan nog mera för motionen upp och ner för trappan.
När jag ändå är inne på ämnet Motion;
Idag tänkte jag göra slag i saken och flytta min bil till en verkstad. Tog bussen till bilen, som fortfarande står still vid vägkanten i centrum. 5km hemifrån. Vet egentligen inte vad jag trodde och hoppades på. Bilen står ju där den står utan ström i batteriet.
Väl där så kom jag på att jag skulle gå til macken som är en bit därifrån och fråga om de kunde snabbladda mitt extrabatteri så jag tog det under armen och gick dit.
Men icke. De hade inget sådant men de föreslog att jag skulle gå till nästa mack och höra.
Gick dit och fick samma svar. Det hela blev lite av en Bockarna Bruse histora av det hela när den andra macken skickade mig till en verkstad som låg ännu en bit bort.
Samma svar hos verkstaden. Verkstaden ifråga så var inte så långt ifrån min lägenhet så då skulle jag gå hem och sätta det det förbaskade batteriet på laddning.
Väl hemma så slog det mig att jag hade glömt mina nycklar i tändningen på bilen. Det var bara att fara tillbaka till bilen.
Nåja, det var bara ett sidospår. Tillbaka till mitt jobb. En av stammisarna på hotellet som man vid det här laget börjar känna ganska väl så kom fram till mig och frågade om jag behövde en finansiär till mina planer. Han var ville sponsra mig med pengar. Vad har han hört om mig?
Ganska tufft ändå tycker jag. Nu kanske jag iaf skulle sätta mina planer i verket på Åland.
Tuesday, February 20, 2007
Monday, February 19, 2007
Klagoinlägg
Nu är jag upprörd. BOrde nog sova nu för att orka upp imorgon tidigt och flytta min bil som har stannat nu igen.*
Kommer inte ihåg när jag var så här bister senast. Inte långt ifrån tårar. Tårar av frustration att jag inte kan göra något åt saken nu.
Jag tog nyss en Taxi 020 ifrån Arlanda** och jag delade med en äldre tystlåten herre ifrån Madrid. Han skulle till Stockholm city medans jag skulle hoppa av när vi passerade Väsby.
Chauffören klargjorde att det skulle kosta 240kr till Väsby och replikerade att det lät ok. Vi var ju två att dela på det så 120kr var ju ingenting för att få komma hem till dörren direkt.
Chauffören hade engelsk brytning och pratade hellre engelska med mig än svenska men det gjorde ju inget för jag är ju fantastiskt bra på utländska.
Tillslut kom vi fram till min port och jag sprang in till lägenheten efter pengar. Jag tog med 140kr. Tänkte att jag kunde ju betala lite mera än herren som tack för att jag fick åka med honom.
Det var då som chauffören började gapa och skrika. Han lät som en icke-nöjd full finne. Jag undrar om jag någonsin har blivit så utskälld i hela mitt liv.
Jag var skyldig han 245kronor(tydligen lade han till 5kr) och inte futtiga 140kr som han fick.
Jag försökte förklara att vi var ju två att dela på det och då blev det ungefär det jag betalade men han ville inte lyssna på det örat och gormade att jag minnsann skulle betala alltihopa eftersom herren hade varit så snäll att dela taxin med mig.
Rätta mig om jag har fel, men när man delar taxi, brukar inte det betyda att man delar kostnaden med?
Det slutade med att jag måsta springa in efter en hundring till och betala allt. Trots att herren i baksätet sade åt, ursäkta min dåliga franska, jädra aphuvud till chaufför att vi skulle dela kostanden.
Värre avslut på dagen hade det inte kunnat bli.
*(Det är konstigt. Man skulle kunna tro att jag spenderar den mesta av min tid på jobbet eller i sängen. Det är fel. Mest tid spenderar jag i rondellen i Upplands väsby som går över E4:an. Om bilen stannar någon gång så kan man vara säker på att det är mitt i den. Fråga mig inte varför. Det kanske ligger något Currykryss som bilen inte klarar av att passera? Jag vet inte.)
**(Vad gör jag under de första timmarna denna vecka på Arlanda undrar ni säkert? Det är inte så krångligt svar påden frågan.
Eftersom bilen står stilla någonstans i Väsby så är jag tvungen att åka kollektivt. Att åka kollektivt går ofta ganska bra och man tar sig lätt emellan jobbet och hemmet.
Tog den den sista bussen som går ifrån hotellet till Arlanda för att därifrån ta en buss förbi min lya. Väl där så upptäckte jag ganska snabbt att det var söndag och bussarna går glesare än mina flickvänner kommer. Dvs inte alls. (Haha! Reds anm)
Och därav blev jag tvungen att ta taxi.)
***(Tydligen blev resan dyrare än han lovat dessutom.)
P.s Idag fastnade jag i varuhissen på jobbet som stannade mellan två våningar. Jag satt fast i 40minuter innan de hade smörjat in hissen ordentligt så den började röra på sig. D.s.
Kommer inte ihåg när jag var så här bister senast. Inte långt ifrån tårar. Tårar av frustration att jag inte kan göra något åt saken nu.
Jag tog nyss en Taxi 020 ifrån Arlanda** och jag delade med en äldre tystlåten herre ifrån Madrid. Han skulle till Stockholm city medans jag skulle hoppa av när vi passerade Väsby.
Chauffören klargjorde att det skulle kosta 240kr till Väsby och replikerade att det lät ok. Vi var ju två att dela på det så 120kr var ju ingenting för att få komma hem till dörren direkt.
Chauffören hade engelsk brytning och pratade hellre engelska med mig än svenska men det gjorde ju inget för jag är ju fantastiskt bra på utländska.
Tillslut kom vi fram till min port och jag sprang in till lägenheten efter pengar. Jag tog med 140kr. Tänkte att jag kunde ju betala lite mera än herren som tack för att jag fick åka med honom.
Det var då som chauffören började gapa och skrika. Han lät som en icke-nöjd full finne. Jag undrar om jag någonsin har blivit så utskälld i hela mitt liv.
Jag var skyldig han 245kronor(tydligen lade han till 5kr) och inte futtiga 140kr som han fick.
Jag försökte förklara att vi var ju två att dela på det och då blev det ungefär det jag betalade men han ville inte lyssna på det örat och gormade att jag minnsann skulle betala alltihopa eftersom herren hade varit så snäll att dela taxin med mig.
Rätta mig om jag har fel, men när man delar taxi, brukar inte det betyda att man delar kostnaden med?
Det slutade med att jag måsta springa in efter en hundring till och betala allt. Trots att herren i baksätet sade åt, ursäkta min dåliga franska, jädra aphuvud till chaufför att vi skulle dela kostanden.
Värre avslut på dagen hade det inte kunnat bli.
*(Det är konstigt. Man skulle kunna tro att jag spenderar den mesta av min tid på jobbet eller i sängen. Det är fel. Mest tid spenderar jag i rondellen i Upplands väsby som går över E4:an. Om bilen stannar någon gång så kan man vara säker på att det är mitt i den. Fråga mig inte varför. Det kanske ligger något Currykryss som bilen inte klarar av att passera? Jag vet inte.)
**(Vad gör jag under de första timmarna denna vecka på Arlanda undrar ni säkert? Det är inte så krångligt svar påden frågan.
Eftersom bilen står stilla någonstans i Väsby så är jag tvungen att åka kollektivt. Att åka kollektivt går ofta ganska bra och man tar sig lätt emellan jobbet och hemmet.
Tog den den sista bussen som går ifrån hotellet till Arlanda för att därifrån ta en buss förbi min lya. Väl där så upptäckte jag ganska snabbt att det var söndag och bussarna går glesare än mina flickvänner kommer. Dvs inte alls. (Haha! Reds anm)
Och därav blev jag tvungen att ta taxi.)
***(Tydligen blev resan dyrare än han lovat dessutom.)
P.s Idag fastnade jag i varuhissen på jobbet som stannade mellan två våningar. Jag satt fast i 40minuter innan de hade smörjat in hissen ordentligt så den började röra på sig. D.s.
Saturday, February 17, 2007
Klister artister
Saxat ifrån en förpackning klister av ett känt märke:
"Karlssons Klister är ett klassiskt varumärke som introducerades redan 1922 i en reklamkupp med en åsna. Mycket har hänt med Karlssons Klister sedan dess. Idag är klistret starkare än någonsin och många Karlssons Klister-uttryck känner vi igen än idag:
"Ett, tu, trä är det helt med Karlssons Klister"
"När nöden är som störst är Karlssons Klister närmast"
"Aldrig en meter med bilen utan Karlssons Klister""
De är ju jättebra och välkända slogans allihopa men det är den sista som slår hårdast tycker jag:
"Alla använder Karlssons Klister utom jag för jag är en åsna."
Nu måstejag verkligen gå och köpa några tuber klister till. Jag vill ju inte vara en åsna.
"Karlssons Klister är ett klassiskt varumärke som introducerades redan 1922 i en reklamkupp med en åsna. Mycket har hänt med Karlssons Klister sedan dess. Idag är klistret starkare än någonsin och många Karlssons Klister-uttryck känner vi igen än idag:
"Ett, tu, trä är det helt med Karlssons Klister"
"När nöden är som störst är Karlssons Klister närmast"
"Aldrig en meter med bilen utan Karlssons Klister""
De är ju jättebra och välkända slogans allihopa men det är den sista som slår hårdast tycker jag:
"Alla använder Karlssons Klister utom jag för jag är en åsna."
Nu måstejag verkligen gå och köpa några tuber klister till. Jag vill ju inte vara en åsna.
Tuesday, February 13, 2007
Måste jag verkligen betala tillbaka lånet?
NU är min nya lägenhet så gott som i hamn. Äntligen en egen lägenhet som jag kan göra vad jag vill med. Det blev en lägenhet med takterass på femtevåningen i Märsta. Var hem till holmen och skrev under pappren igår. Det är inte alls så speciellt roligt att ta lån på Åland. De är väldigt hårda med att de ska betalas tillbaka. Kan ni förstå? Så nu måste jag betala ...
Ja, hur mycket ska Sam riktigt behöva betala och hur länge? Svarte får ni efter reklampausen:
Nya Dove Silk & Straight. Mjukaste och lenaste hår ni kan tänka er.
Även för er homosexuella.
Åter tillbaka till bloggen:
Det är inte alls så speciellt roligt att ta lån på Åland. De är väldigt hårda med att de ska betalas tillbaka. Kan ni förstå? Så nu måste jag betala 300€/mån tills jag fyller 36. Det blir ju en massa pengar. Om jag ska skjuta från höften så är det väl en lägenhet ungefär.
När jag ändå är inne på ämnet min lägenhet så är ni inbjudna till inflyttningsfest i Märsta i början på Mars. Välkomna.
Som de flesta förhoppningsvis har märkt* så har min bloggskrivarfrekvens sjunkit eller avtagit helt den senaste veckan. Jag ahr tyvärr ingen förklaring på detta. Trots att jag har varit ledig 4 dagar den här veckan så har jag ändå inte hunnit skriva något.
En grej jag ska göra som är ganska tuff.
Hittade en påse innehållande ett brev och en bok underkudden i en Ikea soffa en gång. I brevet, som var på engelska, förklarades det att boken hade som mål att resa runt jorden med hjälp av folk som tog den med sig på sina resor och gömde den och hoppdes att någon skulle hitta den igen och resa vidare med den.
Tyvärr så i slutet på brevet så framgick det att det bara var ett reklamjippo och att boken inte alls hade rest så mycket. Roland Cedermark reste nog längre på sin Europaturné.
Men varför inte göra en sån kedje-gej på riktigt? Nästa gång jag far ut och reser ska jag ta med mig en pryl och gömma tillsammans med en världskarta, där man kan rita i hur paketet åker runt, och ett brev med instruktioner.
*(Om inte och du har läst ett nytt inlägg varje här varje dag så skulle du förslagsvis göra ett Har-jag-Alzheimers test.)
Ja, hur mycket ska Sam riktigt behöva betala och hur länge? Svarte får ni efter reklampausen:
Nya Dove Silk & Straight. Mjukaste och lenaste hår ni kan tänka er.
Även för er homosexuella.
Åter tillbaka till bloggen:
Det är inte alls så speciellt roligt att ta lån på Åland. De är väldigt hårda med att de ska betalas tillbaka. Kan ni förstå? Så nu måste jag betala 300€/mån tills jag fyller 36. Det blir ju en massa pengar. Om jag ska skjuta från höften så är det väl en lägenhet ungefär.
När jag ändå är inne på ämnet min lägenhet så är ni inbjudna till inflyttningsfest i Märsta i början på Mars. Välkomna.
Som de flesta förhoppningsvis har märkt* så har min bloggskrivarfrekvens sjunkit eller avtagit helt den senaste veckan. Jag ahr tyvärr ingen förklaring på detta. Trots att jag har varit ledig 4 dagar den här veckan så har jag ändå inte hunnit skriva något.
En grej jag ska göra som är ganska tuff.
Hittade en påse innehållande ett brev och en bok underkudden i en Ikea soffa en gång. I brevet, som var på engelska, förklarades det att boken hade som mål att resa runt jorden med hjälp av folk som tog den med sig på sina resor och gömde den och hoppdes att någon skulle hitta den igen och resa vidare med den.
Tyvärr så i slutet på brevet så framgick det att det bara var ett reklamjippo och att boken inte alls hade rest så mycket. Roland Cedermark reste nog längre på sin Europaturné.
Men varför inte göra en sån kedje-gej på riktigt? Nästa gång jag far ut och reser ska jag ta med mig en pryl och gömma tillsammans med en världskarta, där man kan rita i hur paketet åker runt, och ett brev med instruktioner.
*(Om inte och du har läst ett nytt inlägg varje här varje dag så skulle du förslagsvis göra ett Har-jag-Alzheimers test.)
Sunday, February 04, 2007
En historia
För några dagar sen när jag var ensam kvar i baren och skulle stänga så kom receptionisten och berättade att hotellet var överbokat och han måsta gå till ett konferensrum och bädda två sängar där och om jag kunde, medans han var borta, hålla koll på telefonen i receptionen. Alla som skulle sova på hotellet så hade tydligen redan checkat in så det var ingenfara att det skulle komma någon och inte heller är det så många som ringer kl 01.00 så jag lovade att stå bakom disken.
-"Nemas problemas, dessutom så har min farbror ett hotell så det där med reception har jag i generna serru."
Killen försvann och där stod jag och nynnade bakom kassan.
Allt var stilla.
Någon tryckte ner hissen till entrén. Atagligen någon som hade varit ut och rökt.
Hissen kommer upp igen och ut stiger en ensam herre som kommer fram till disken där jag står. Han ville ha inloggningsuppgifter så han kunde surfa från sitt rum.
Jag får snällt och professionellt tala om för honom att jag inte har en blekfet jädra aning om vad han pratar om och sade som det var att jag inte är receptionist fast det kanske såg ut som så utan jag jobbade i baren mittemot men om han ville ha en öl så stod jag gärna till tjänst. Han ville inte ha en förfriskning utan bara ett lösenord. Vi bestämde oss för att vi skulle vänta på den riktiga receptionisten istället. Hur lång tid kan det ta att bädda två sängar?
En behaglig pinsam tystnad lade sig i lobbyn med en bartender på ena sidan receptiondisken och en internetsugen nykterist på andra. Snyggt.
Tysnaden varade inte länge innan det stod fem fyllon vid baren. Vete katten var de kom ifrån men de ville minsann ha öl. Jag gick över till baren och började dela ut dricka åt dem i samma takt som min bil stannar.
När de äntligen alla hade dricka kvar i glasen så började de skrika om mat. Hann gå efter två smörgåsar innan det kom ett sällskap med en massa väskor ur hissen som gick till receptionen. Jag valde att gå till dem istället för att hjälpa barhänget.
Kom väl ungeför halvvägs till receptionen när det fullkomligt vällde ut folk ur trapphuset och hissen och halva gänget vallfärdade till baren och resten till receptionen.
Det tog nog inte längre än en minut innan lobbyn var full av folk. Jag tippade på 100pers.*
Att ensam ta hand om så många fulla människor är inte det lättaste.
Nåja, det var bara ett sidospår. Åter till historien:
Sen när jag väl kom hem så upptäckte jag att jag inte hade rena kläder till dagen efter så jag blev tvungen att gå till tvättstugan.
För er om undrar vad som hände med gubben som ville surfa så fick han tillslut ett lösenord. Han visade mig i vilekt skåp vi hade dem.
*(Efteråt så visade det sig att det var 90 pers. De bodde på hotellet men de hade varit och ätit middag någon annanstans och kom tillbaka mittinatten.)
-"Nemas problemas, dessutom så har min farbror ett hotell så det där med reception har jag i generna serru."
Killen försvann och där stod jag och nynnade bakom kassan.
Allt var stilla.
Någon tryckte ner hissen till entrén. Atagligen någon som hade varit ut och rökt.
Hissen kommer upp igen och ut stiger en ensam herre som kommer fram till disken där jag står. Han ville ha inloggningsuppgifter så han kunde surfa från sitt rum.
Jag får snällt och professionellt tala om för honom att jag inte har en blekfet jädra aning om vad han pratar om och sade som det var att jag inte är receptionist fast det kanske såg ut som så utan jag jobbade i baren mittemot men om han ville ha en öl så stod jag gärna till tjänst. Han ville inte ha en förfriskning utan bara ett lösenord. Vi bestämde oss för att vi skulle vänta på den riktiga receptionisten istället. Hur lång tid kan det ta att bädda två sängar?
En behaglig pinsam tystnad lade sig i lobbyn med en bartender på ena sidan receptiondisken och en internetsugen nykterist på andra. Snyggt.
Tysnaden varade inte länge innan det stod fem fyllon vid baren. Vete katten var de kom ifrån men de ville minsann ha öl. Jag gick över till baren och började dela ut dricka åt dem i samma takt som min bil stannar.
När de äntligen alla hade dricka kvar i glasen så började de skrika om mat. Hann gå efter två smörgåsar innan det kom ett sällskap med en massa väskor ur hissen som gick till receptionen. Jag valde att gå till dem istället för att hjälpa barhänget.
Kom väl ungeför halvvägs till receptionen när det fullkomligt vällde ut folk ur trapphuset och hissen och halva gänget vallfärdade till baren och resten till receptionen.
Det tog nog inte längre än en minut innan lobbyn var full av folk. Jag tippade på 100pers.*
Att ensam ta hand om så många fulla människor är inte det lättaste.
Nåja, det var bara ett sidospår. Åter till historien:
Sen när jag väl kom hem så upptäckte jag att jag inte hade rena kläder till dagen efter så jag blev tvungen att gå till tvättstugan.
För er om undrar vad som hände med gubben som ville surfa så fick han tillslut ett lösenord. Han visade mig i vilekt skåp vi hade dem.
*(Efteråt så visade det sig att det var 90 pers. De bodde på hotellet men de hade varit och ätit middag någon annanstans och kom tillbaka mittinatten.)
Subscribe to:
Posts (Atom)