Lunchfunderingar

Var på lunch ensam igår.
Satt med min wienersnitzel och såg på alla dessa byggjobbare, bilmekaniker, sanerare och gud vet vad resten var för något, som satt runt alla bord och glufsade i sig maten. Konstigt det där. De har alltid mat i munnen så inte ett ord yttras under tiden de sitter där. Eller jo. Ett desperat försök till konversation om vädret vid byggjobbarbordet:
-"Det snöar nu"
*tysnad*
-"Jo, *slafs smask*"
*lång tystnad*
-"Hoppas det slutar."
*ännu längre tystnad*
-"Mmm, ge hit ketchupen. *sörpel tugg*"

Stackare. Väck mig då jag har hamnat i deras arbeterklass. Undrar om det anses som en merit att kunna sitta i pinsam tystnad minst 45minuter när man är byggjobbare?
Skulle aldig klara av de tomma samtalen. Fast iof. Vad har de att prata mera om än vädret och deras likadana blåkläder?