Nåväl, eftersom jag har några minuter till övers så kan ju lika gärna fylla i luckorna efter att jag slutade och summera min sommar. Måhända sommarn inte är slut för er än men jag som ska jobba så gott som nonstop tills september så hinner nog inte med mera sommar.
Jag hade en månads semester från midsommar och den månaden räckte nog bra till för att sommaren skulle bli lyckad och få slut på vartenda löst öre. Behöver nog inte mera ledig tid nu. Alla banklån betalar inte sig själva.
Vi firade midsommar med tre långhåriga nötdjur på stugan. Sen hade vi även tre stycken kalvar som hela tiden cirklade runt våren lägereld.
Jag och Tim bodde på stugan i några dagar tills våran mat och förnödenheter tog slut sen for vi till Marseille.
Skulle kunna skriva en hel resedagbok men jag vill inte (Läs: kommer inte ihåg tillräckligt mycket) men vi rallade runt ganska mycket med vårat interrailkort. Ett resmål som är värt att berätta om är en jätteliten by i Schweiz nästan på gränsen till Italien. För att komma dit måsta vi ta ett ännu mindre tåg. Det var inte mycket större än tågen till kärlekstunneln på Grönalund. Allt i den byn var litet förutom utsikten. Vilka vyer. Såhär i efterhand så var det synd att vi inte hade en kamera med oss. Hade varit kul att ha det förevigat när vi hoppade på stenar uppför en level 10 bäck och Tim halkade i och blev stående i det varma smältvattnet från toppen av berget och fick eftervarande dagen gå med plastpåsar i skorna. Kenzaburo!!
En annanupplevelse att dela med sig är när vi kom till San Sebastian och inte hade så mycket pengar och vi planerade att sova på stationen men vi blev utkastade då den stängde kl 23.00. Vi gick runt bland alla hostels i centrum men alla hade fullt. Tydligen så är det ganska populärt att fara till Pampalona under fiestan så alla rum i området var uppbokade.
Vi satte oss på en bar och tog några öl när vi beslutade att skriva en skylt och sätta oss på gatan och tigga oss husrum för natten.
Tillslut fick vi napp av två killar. Båda höga som hus och vi skulle få sova hos den ena av dem, Saidi som var ifrån Zanzibar och rasta.
Vi beredde oss på värsta kollektivet med gräs i högar på golvet och hyllor men när vi trädde in i hans lägenhet så möttes vi av Ikea. Ikea Ikea och Ikea. Allt var väldigt städat och snyggt och hans fru satt i sängen och matade en dotter på tre månader. Vi fick sova ien högochlågsäng barnrummet. De var väldigt snälla med oss och bjöd på frukost och dusch och morgonen efter så blev vi bjudna till Saidis restaurang. Han jobbade som kock på ett hotell i stan och satte ihop en avsmaknings meny åt oss. Allt kändes väldigt kungligt.
I September så kommer de till Sverige och ska bo hos mig. Ska göra mitt bästa för att ta emot dem på samma sätt som de gjorde med oss.
Vi tog ett nattåg till Paris i sista minuten så Tim och jag fick inte sova i samma kabin. Konduktören pekade i vilken dörr jag skulle sova och jag öppnade dörren och fick en chock. Där inne fanns en hel indisk familj. Där var mamma, pappa, farmor och en hel drös med barn.
Nåja, det visade sig att de var ifrån Kanada och var faktiskt riktigt trevliga. Jag sov brevid farmor och hon berättade sin livshistoria. Eftersom jag inte har några mor- eller farföräldrar kvar så värdesätter jag att höra gamla berättelser.
Sista natten på väg upp till Malmö så delade vi rum med två finskor. Vi hade riktigt roligt men på morgonen när vi vaknade så vi hann inte byta telnummer. Så om ni känner någon blivande skådespelade vid namn Annika från Jyväskylä så kan ni ju säga till.
Det var nog den resan. Skulle egentligen behöva skriva ner allt som jag kommer ihåg från resan så jag inte glömmer bort det själv men...
Har börjat söka nytt jobb igen. Har skickat mitt cv till en massa skidorter i Norge och Sverige med hopp om att få ett säsongsjobb över vintern. Vill verkligen byta jobb nu. Om jag inte får jobb i norr så ska jag söka till dagis. ... Alltså inte att jag ska gå på dagis utan mera som ett jobb. Sveriges barn behöver en pappafigur att se upp till och jag är ju som kallskuren för det.
Var på Way out west i Gbg i fredags och fick äntligen se mina idoler, The Pogues, live. Koncerten var värdelös. Det blev aldirg någon riktigt show och ljudet var dåligt men det var ändå totalt värt flygbiljetterna ner. Fick, genom jobbet, ett dubbelrum på Clarion hotel och det var inte fy skam. Det var nog det finaste hotellrum jag bott på. Vi hade t.o.m. ett eget kök. Större än mitt kök här i lägenheten.
Det får vara allt för nu. Har snart skavsår på fingrarna som jag har skrivit. Kanske jag hittar hit någon dag igen. Who know's.
*(Tydligen så är ju det heeelt ute att blogga så vi kallar det min dagbok istället. Dagböcker går aldrig ur tiden.)
No comments:
Post a Comment