Nu är jag helt slut. Det har varit väldigt jäktigt på jobbet idag. Fulla norrmän, kassarekord, överfulla bord och Nachos så jag ska fatta mig kortare än igår.
Kom lite sent till jobbet idag, för att jag körde lite vilse när jag skulle till macken och betala de 150riksdalerna som jag var skyldig dem sen igår.
Väl framme på hotellet där jag jobbar så hann jag inte riktigt tänka på var jag parkerade så jag hamnade givetvis på ett ställe där man inte får stå. Det var en av personalen som kom och sa att jag stod tokigt och måsta flytta mig om jag inte ville ha böter.
Så jag knallade ut och skulle flytta på bilen och upptäckte att jag hade glömt lamporna på så batteriet var stendött. Tänkte inte mera på det än att det löser nog sig innan kvällen är slut. Det brukar ha en tendens att alltid lösa sig och bilen stod ju där den stod.
Senare utåt kvällen så gick jag ut med notan till tre trevliga farbröder. På något vänster så hade de fått reda på att min bil var den gamla Saaben utanför som hade slut på batteri så de gav mig en femtiolapp och ett par startkablar i dricks.
Ett par startkablar!
Jag kan inte förneka det längre. Jag tror på ödet. Jag måste tro på ödet eftersom allt löser sig utan någon större ansträngning från min sida.
Nåväl, jag fick låna min arbetskompis bil att sno ström ifrån efter jobbet. Vi sade hejdå och hon for iväg.
Då, det var då det heeeelt oväntade hände. Jag gjorde ett kärringstopp och bilen stannade och var lika död som för några minuter tidigare. Där stod jag mitt i natten och skulle försöka mig på att rulla igång den på platt mark ensam.
Men jag hann inte rulla långt innan det kom en bil och det var arbetskompisen som undrade vart jag tog vägen. Så allting löste sig tillslut. Som vanligt.
No comments:
Post a Comment